Fotbolls-EM 2020 - Blågula drömmar om guld

Jag vet att det är otroligt att Sverige vinner Fotbolls-EM och kommer tillbaks till Sergels Torg med guldmedaljerna runt halsen. Jag blir lika glad över silver, och oavsett hur det går i själva turneringen så är chansen att jag stöttar, hejar och skriker mig hes lika stor ändå. Jag tror inte jag tar noggrann dopp i fontänen även fast det verkar skoj, tills dess man inser att pysslandet med att ta sig hem med dyngsura kläder är svårare och kallare än man insåg då man hostade upp den första kallsupen och en 2:a Jägermeister som låg på toppen och guppade. Fast hallå hejsan och stopp, tänker ni, det går att förebygga med smart klädsel. 
 

Smarta kläder ett vapen i kvinnokampen 

Det går att vara förberedd på flera vis. Fast ett dopp i Sergelstorgsfontänen tappar lite av sin rebelliska aura om man har extrakläder och torra underbyxor i säkert förvar. Spontant dopp är dumt på många vis, att då lägga till en generande planering är få fördelar med skulle jag tro. Detta gäller den lilla klick supportrar som är av manligt kön. Tjejer har lite lättare planering, även fast även de tunnaste av tröjor kan tvättas ännu en gång för maximal exponering utan synbar planering. Herrar med byst åtnjuter motsatt bemötande i liknande kläder, och det är knappast schysst. Att tråka någon för att han är överviktig är så taskigt och hade det inte varit så vansinnigt roligt hade jag nästan aldrig gjort det alls. Fast även om det är ett obligatoriskt moment vid blottad maskulin byst fortfarande finns kvar så har vi vant oss i ett långsamt tempo och reagerar inte lika mycket. Det kan vara att man tröttnat på ljudet av glashuset som får fönster efter fönster krossat som bidrar till att de starkaste reaktionerna uteblir. Det är aldrig bra att undertrycka sin natur, och trots att inte all fakta färdigställts är jag övertygad om att det är hur Djurgårdare uppstår. 
 

Glömde fröken underkläder också? Vad oturlig tajming

Jag har inga problem med bröst. Jag är förespråkare för en ökad närvaro i alla sammanhang och kan till mångas flörters inte heller sluta titta. Det är en hårfin gräns mellan "halvcreepy snuskig fan" och "it puts the lotion on its skin-vibbar" och bättre än så kan man få det. Bättre än så måste man lyckas, att lyfta blicken menar jag då. Att se förbi nuets sirenlika kallande och veta i själ och hjärta att det finns gott om tid att vara vidrig, det kan inte stressas fram. Då blir det inte bra, eller inte lika bra som annars. Jag undrar om detta är ett stickspår. Jag råkar ut för det då och då. Ofta är det när bröst är del av den helhet jag aldrig kan se fullt ut, och det är en omkrets vars storhet inte är av vikt utan mina T-Rex-liknande stumpar till armar som fäktar febrilt och förgäves. (Hör gömmer sig ett mycket opassande skämt om de magneter som vuxit i popularitet och går att hitta överallt online) 

Förargande ofarligt beteende

Det är nästan precis lika roligt att skoja om sånt som om de med guppande vertikaler där ett sexpack borde sitta. Själv är jag oerhört vältränad i jämförelse med kontrollgruppen. Tar man med den mängd träning som ligger till grund för min uppseendeväckande fysik förändras bilden lite. Hade det varit det minsta intressant att fundera på hade man kunnat undra vad som sker där inne. Jag oroar mig ibland för att det skall visa sig att kroppen  följer den av synapser snitslade bana som